Ernst Hermann Schlichtings litografier om ­aibofolkets liv och leverne

Ernst Hermann Schlichting (1812–1890)

Den balttyske konstnären Ernst Hermann Schlichting föddes år 1812 i Reval (Tallinn), i handelsmannen Christian Schlichtings familj. När fadern valdes till justitieborgmästare i Dorpat (Tartu) 1827, flyttade också familjen dit, där Ernst Hermann började sin skolbana i det lokala guvernementsgymnasiet (1827–1831).

Efter gymnasiets avslutande studerade Schlichting vid Dorpat-universitetets konstskola under handledning av Karl August Senff, sedermera i den kejserliga konstakademin i St. Petersburg och konstakademin i Düsseldorf, där hans lärare var den berömde tyske konstnären Theodor Hildebrandt. Dessutom, via Schlichting nådde även den sk. düsseldorfska skolan till Estland, med sitt landskapsmåleri som skildrar det dåvarande bondelivet genom ett romantiskt, stiliserande och estetiskt perspektiv.
År 1839 återvände Schlichting till hemlandet, verkade tillsvidare i Dorpat, flyttade därefter till Riga, blev under tiden (1845) titulerad som frikonstnär av St. Petersburgs konstakademi och bosatte sig i Reval i slutet av 1840-talet där arbetade som porträttmålare och ritningslärare i Revals katedralskola.

Sedan dess förblev Schlichtings liv bundet till Reval. Han använde i huvudsak akvarellteknik och litografi, och hans bästa verk representeras av landskapsmålningar med tyska och nordiska motiv (målade under studieresor till Norden och Tyskland), stadsvyer, porträttmålningar och vardagsavbildningar. Mycket värdefulla anses vara hans stadsvyer över Reval (Nunneporten, Revals vy från klinten vid Marieberget) vara, som i romantisk anda föreställer många objekt i stadsbilden som är borta idag. Anmärkningsvärd är också hans målning från 1842, Bondbröllop i Livland.
År 1871 flyttade Schlichting till Dresden, där han verkade som kopist och avled 1890.

Schlichting och estlandssvenskarna

Under 1850-talet vistades Schlichting i Estlands svenskbygder, där han dokumenterade det lokala bondfolkets vardagsliv, detta troligen på beställning av Carl Russwurm som sammanställde sitt standardverk om estlandssvenskarna, ”Eibofolke” då. På konstnärens akvareller föreställs bönder på ett tidstypiskt sätt i sina vardagssysslor. Bönderna är romantiskt rödkindade och ser ”friska” ut, liksom poetiserade, fastän lite klumpiga. Kvinnor är vid gott hull och män bräckligare, smala, har lockigt hår och är iögonfallande blåögda. Konstnärens intresse är inte så pass mycket riktat till ”modellernas” ansiktsdrag och antropologiska egenskaper, utan snarare till allehanda etnografiska detaljer på folkdräkter och på den skildrade handlingens bakgrund. Dessa har avbildats ytterst noggrant. Och även om Schlichtings bondemålningar inte har betraktats som särskilt lyckade ur konstvetenskaplig synvinkel, utgör de ändå en värdefull källa till bondfolkets dräkt och livsförhållanden vid 1800-talets mitt (på 1870-talet skedde det visserligen oåterkalleliga ändringar i detta område). Tio bättre målningar litograferades senare i Tyskland och publicerades som bilaga till Carl Russwurms ”Eibofolke” (1855). Åtta målningar med motiv från Dagö, bl.a. en akvarell som avbildar en dagösvensk kvinna, är publicerade i samlingsverket ”Den estniska folkdräktens historia” av Ilmari Manninen, 1927. Resten ligger i opublicerad form på olika museer och behöver fortfarande kartläggas.

Denna utställning bygger på de litografiska blad ur ”Eibofolke” som bevaras i Estlands Nationalbibliotek och är delvis tryckta i Macdonalds verkstad i Reval.

Text: Ivar Rüütli

Utställningen ”Estlandssvenskarnas liv vid mitten av 1800-talet. E. H. Schlichtings litografier på duk”

Mitten av 1800-talet. Den nationella väckelsen har ännu inte börjat, varken bland ester eller – i ännu mindre grad – bland svenskarna. Till de estlandssvenska bygderna anländer en baltisk-tysk konstnär i mogen ålder och tecknar en mängd detaljrika bilder av det lokala folkets liv, vardagsföremål, klädedräkter, högtider och kyrkobesök. Till och med en fjättrad gris får plats i bilderna, för att inte tala om bröllopskorsen på Ormsö. Konstnären är Ernst Hermann Schlichting och tio teckningar som skildrar estlandssvenskarnas liv trycks som litografier år 1854 som bilaga till Russwurms tyskspråkiga verk ”Eibofolke oder die Schweden an den Küsten Ehstlands und auf Runö”. 161 år senare utkommer Russwurms storverk äntligen också på estniska och blir den viktigaste källan till estlandssvenskarnas historia. Schlichtings tio litografier är en del av volymen.


I utställningen, som togs fram till Nuckös hembygdsdagar sommaren 2022, har dessa tio bilder tryckts på duk i halvannan gång större format för att ännu tydligare lyfta fram detaljrikedomen i skildringarna från en svunnen tid i livet hos en liten men viktig folkgrupp i Estland.


Bilderna är tryckta på duk i A3-format. Till utställningen hör en text av Ivar Rüütli som presenterar E. H. Schlichting och hans litografier om estlandssvenskarna, på estniska och svenska.


Vid arbetet med utställningen har blad ur Estlands nationalbiblioteks samlingar använts. De trycktes delvis i Macdonalds litografiska verkstad i Tallinn.


Texter: Ivar Rüütli
Skanningar: Estlands nationalbibliotek
Utställningens projektledare: Piret Miina Roberg
Utgivningen av utställningen stöddes av Estlands Kulturkapital och Lääne-Nigula kommun.


Utställningen har visats och kommer att visas: Juli 2022–mars 2023 Nuckö lokal
Sommaren 2023 Ormsö hembygdsmuseum
Hösten 2023–våren 2024 Ormsö grundskola
2–4 maj 2024 Festivalen för traditionell dans ”Sabatants” i Tallinn
6–8 november 2025 Mårtensmarknad i Unibet Arena
Från november 2025 Roosta semesterby i Elbiku i Läänemaa


Kontakta Piret Roberg om du vill visa utställningen hos er.