Berätta lite om dig själv i relation till talharpan. Hur kom det sig att du började spela instrumentet, och hur blev du lärare i talharpa?
Min väg till talharpan började 2013, när jag studerade folkmusik vid Viljandi kulturakademi vid Tartu universitet. Vid sidan av fiolen, som var mitt huvudinstrument, skulle vi också lära oss ett närbesläktat instrument – talharpan. Min första lärare var den fantastiska och inspirerande Janne Mängli. Till en början var jag inte särskilt aktiv i gemenskapen, men 2017 blev jag inbjuden att leda nybörjargruppen på talharpalägret på Ormsö. Därefter har jag undervisat på lägret ytterligare fyra gånger, och i år arrangerar jag det för tredje gången. I dag undervisar jag talharpa för intresserade i alla åldrar på Ormsö, i Hapsal och Tallinn. Dessutom är jag ansvarig för talharpagruppen vid Folkmusikfesten 2025.
Jag blev nog snarare tillfrågad, vilket var väldigt roligt! Förra gången hade vi en liten kammarensemble med elever från Hapsal och Ormsö. Vi var sammanlagt tolv personer, och vår uppgift var att spela medan körerna bytte plats på scenen. Den här gången växte tanken fram att bilda en egen orkester och bjuda in spelmän även från andra håll. Om jag minns rätt var Rannarootsi museums museipedagog och talharpaelev Lydia Kalda en av dem som inspirerade och bidrog med idéer. Museet har också varit ett stort stöd för oss genom att ställa övningslokaler till förfogande och bjuda på god soppa under våra repetitionsdagar.
Talharpaorkestern har vuxit till nästan tre gånger sin tidigare storlek den här gången. Vad beror det på?
Det beror nog framför allt på det ökade intresset för att spela talharpa, att instrumenten har blivit lättare att få tag på och att folkmusikduon Puuluup utan tvekan har varit en stor inspirationskälla under de senaste åren. När det gäller vår orkester tror jag också att många lockades av möjligheten att göra något riktigt roligt tillsammans. Den här gången bestämde vi oss för att bjuda in spelare från hela Estland. Jag tänkte att det vore roligt om vi blev ett tjugotal, men att vi nu är 40 är verkligen fantastiskt!
Berätta lite om talharpaorkesterns medlemmar. Varifrån kommer de? Vad är det som förenar dem i deras intresse för instrumentet, och hur länge har de spelat talharpa – både de som har spelat länge och de som nyligen har börjat?
Många av spelarna kommer från Harjumaa, men vi har förstås också deltagare från Ormsö och Hapsal. Dessutom är Dagö, Vigala och Viljandi representerade, och längst har en ung man från Karula i Valgamaa att resa.
Jag tror att det som främst lockar är glädjen i att spela tillsammans. För många är det också ett sätt att hålla sina färdigheter vid liv och lära sig nya låtar. Dessutom är en talharpaorkester ett mycket unikt fenomen, och det känns roligt att få vara en del av ett så stort projekt.
I orkestern finns musiker som bara har spelat i ett år, men också sådana som har många års erfarenhet. Vi har dessutom många spelare som började spela talharpa utan någon tidigare musikalisk bakgrund och som arbetar inom helt andra yrken. Tillsammans bildar vi i alla fall en mycket spännande, mångsidig, oerhört engagerad och inspirerande grupp!
Vad utgick du från när du satte samman talharpaorkesterns repertoar?
Ormsö har historiskt varit den plats där talharpan spelades mest. Därför valde jag lekar och låtar som spelats på ön, men som ännu inte är så välkända inom talharpagemenskapen. På så sätt får spelarna också möjlighet att bredda sin repertoar. Vid urvalet fick jag hjälp av den konstnärliga ledaren Sofia Joons. Vi utmanar också oss själva genom att sjunga på ormsösvenska. De utvalda låtarna har vi sammanfogat till två arrangemang som publiken får höra under sommarens fest. Våra egna orkestermedlemmar har också bidragit med inspiration till arrangemangen. Allt detta hjälper Sänni Noormets oss att hålla samman.
Vilka är de största utmaningarna med att leda talharpaorkestern?
Eftersom spelarna har mycket olika erfarenhet och befinner sig på olika nivåer i sitt musicerande har den största utmaningen varit att skapa något som både är intressant och lagom utmanande för alla. Det är första gången jag leder en så här stor grupp, och hela processen har också gett mig många möjligheter att utvecklas.
Rent praktiskt skulle jag nog lyfta fram att hålla instrumenten stämda. Våra instrument har traditionellt strängar av tagel från hästsvans, och de kommer mycket lätt ur stämning när lufttemperaturen, luftfuktigheten, stjärnornas ogynnsamma läge eller någon annan liknande faktor gör sig påmind. Vi har försökt minska riskerna genom att alla övar på att snabbt stämma sina instrument hemma och, när det är möjligt, låter montera finstämmare på sina instrument.
Jag hoppas verkligen att högre makter håller sin hand över oss under festdagarna och skänker oss vackert väder!