De flesta bokprojekt tar flera år att förverkliga, och på samma sätt tog arbetet med boken ”Estlandssvenskarnas folkdräkter” något mer än fyra år – från den första idén till tryckningen och vidare till att boken nådde sina läsare genom bokpresentationer.
En av Estlandssvenskarnas Kulturförvaltnings uppgifter är att initiera och leda projekt som omfattar alla de historiska estlandssvenska bygderna – Aiboland. År 2021 ringde jag till Kristina Rajando för att berätta om idén till en bok som skulle samla Aibolands folkdräkter, en tanke jag hade burit på en tid. Det visade sig att Kristina hade tänkt i samma banor. En likasinnad var funnen – en person med både engagemang och goda råd att dela med sig av. Tillsammans samlade vi en redaktionsgrupp, där flera av medlemmarna också blev bokens författare. I redaktionsgruppen ingick Helgi Põllo, Kristina Rajando, Marju Tamm, Yngve Rosenblad, Külli Uustal, Violetta Riidas, Lembe Maria Sihvre, Reet Piiri, Juta Holst och Maret Tamjärv. Senare anslöt Ivar Rüütli, vars uppgift var att beskriva estlandssvenskarnas historia.
När bokens innehåll började ta form hade vi redan beslutat att samarbeta med förlaget Saara Kirjastus, som har lång erfarenhet av att redigera och formge böcker om folkdräkter. Med ett sådant team vågade vi ta oss an ett projekt av den här omfattningen – något som Kulturförvaltningen inte tidigare gjort i samarbete med så många författare.
Arbetet började med att fastställa principerna för hur innehållet skulle byggas upp, hur skribenterna skulle samla material i arkiv och sammanställa sina kunskaper till en helhetsöversikt över hur folkdräkterna i respektive område bars. Forskning leder ofta till nya upptäckter – vissa frågor fortsätter att förbrylla forskarna och söker ännu sina svar. Alla bokens författare har någon personlig koppling till Aiboland – genom sitt hem, sitt ursprung i estlandssvenska familjer eller sitt arbete. Det ger boken en särskild ton, ett visst je ne sais quoi, som läsaren säkert kan känna mellan raderna.
Bokens idé föddes ur önskan att samla och visa de regionala likheterna och skillnaderna i folkdräkterna, och ibland också att väcka frågan om kulturutbyten mellan ester och svenskar – om de ägde rum, och vad som lånades från varandras kultursfärer. Kristina Rajando uttryckte det fint: de ville förstå och tolka både folkdräkterna och deras bärare, tillsammans med traditionerna kring hur dräkterna bars.
Boken är fylld av fascinerande fakta och färgstarka bilder och omfattar hela Aiboland.
Vi vill rikta ett varmt tack till Estniska Folkkulturcentret och programmet för öarnas immateriella kulturarv, till Estlands Kulturkapital samt till föreningen Pakri Rannad för deras stöd.
Vi hoppas innerligt att vi får återkoppling från både läsare och forskare av folkdräkter – kanske leder det till nya upptäckter i förståelsen av de estlandssvenska folkdräkterna och deras bärare.