Efterrätter var förr i tiden få, och råmjölk fick man bara några dagar efter kalvning. Därför kan man lyfta fram Wahhl, som gjordes av den surmjölk man drack till vardags.
Wahhl tillreddes genom att koka lätt sur mjölk tills vasslen skilde sig.
De estlandssvenska bönderna var kloka – på det sättet fick de två efterrätter ur samma surmjölk och tog dessutom tillvara den näringsrika vasslen. Vassle är den gulaktiga vätska som uppstår när kasein avlägsnas från mjölk. Vanligtvis användes den inte som föda, men enligt Salme Klaas från Nuckö berättade hennes mormor att man under nödår alltid drack även vasslen. Under sovjettiden och ännu för några årtionden sedan användes den som gödsel eller djurfoder, och man hade ofta bekymmer med var man skulle göra av den.
Numera tillverkas ricotta av vassle, men under tidigare århundraden drack man helt enkelt denna syrliga dryck. Om man hade socker eller någon annan söt ingrediens, tillsattes det till vasslen.
Vassle är mycket nyttigt – den är fri från laktos och kolesterol, har låg syrahalt och innehåller många aminosyror samt även B-vitaminer. I dag säljs vasslepulver i hälsokostbutiker som en så kallad supermat, som stärker lederna och hjälper idrottare att återhämta sig efter träning.
Recept
1 liter lättsur mjölk (den får inte ha besk smak – dagens köpmjölk blir ofta bitter när den står).
Koka mjölken tills en gulaktig vätska skiljer sig.
Till vasslen, alltså den gulaktiga vätskan, kan man efter smak tillsätta socker, russin eller marmeladbitar. För att göra den till en dessert som kan bjudas gäster kan man tillsätta 15 gram gelatin så att den stelnar.
De vita bitarna, där vasslen har silats bort, kan man låta stå kvar i silen om man vill ha en fastare massa i stället för en krämig. Av denna kvargliknande massa kan man göra antingen salta smörgåspålägg genom att tillsätta kryddor och örter, eller söta desserter med till exempel marmelad, russin eller andra valfria tillbehör.