Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning

Estlandssvenskarnas Kulturförvaltnings verksamhet omfattar territorierna i sju kommuner och två städer – de historiska bosättningsområdenas gemenskaper finns i dag på Runö, Ormsö, Nuckö, i Hapsal, på Odensholm, i Vippal, på Dagö (Käina och Röicks), på Rågöarna, Nargö och i Tallinn.

Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning utgår i sitt arbete från lagen om kulturell autonomi för nationella minoriteter och tillhörande rättsakter, stadgan för Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning, bestämmelserna om upprättande och användning av nationella minoriteters folkregister samt andra estniska lagar. Organisationen har ingått långsiktiga samarbetsavtal med föreningar och organisationer som förverkligar organisationens stadgeenliga mål.

Estlandssvenskarnas Kulturförvaltnings juridiska organ, det vill säga stiftelsen, utgår från stadgan för Estlandssvenskarnas Kulturförvaltnings Stiftelse och lagen om stiftelser.

Huvudkommittén för valen till Estlandssvenskarnas Kulturförvaltnings kulturråd utgår från bestämmelserna för val av nationellt minoritetskulturråd.

För organisering av verksamheten gäller dessutom grunderna för kulturfullmäktiges verksamhet och stadgan för utmärkelsen Estlandssvensk kulturarvsbärare.

ERKOV, eller Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning, inledde sitt arbete år 2007 efter de första valen till kulturrådet. Organisationen har grundats med stöd av lagen om kulturell autonomi för nationella minoriteter. Mer information om lagen finns här.

Fram till år 2014 bar estlandssvenskarnas kulturförvaltning namnet Svenska minoritetens kulturråd i Estland, men den 24 april fastställde kulturförvaltningens ledande organ, kulturrådet, det nya namnet Estlandssvenskarnas Kulturförvaltning.

Vi har möjlighet att stärka samhörighetskänslan inom gemenskapen och göra det estlandssvenska kulturarvet känt för en bredare allmänhet. Som Estlands historiska nationella minoritet vill vi tillsammans med dagens gemenskaper och kulturarvets vänner på de historiska bosättningsområdena återuppbygga det estlandssvenska kulturrummet. Det är möjligt eftersom den estlandssvenska kulturhistorien är mångsidig, omfattande och fascinerande. Vi har levt här sedan 1200-talet eller ännu tidigare, enligt skriftliga källor. Andra världskriget förändrade detta folkgrupps öde och spred den på båda sidor om Östersjön. Vi lever inte längre på samma sätt i de historiska bosättningsområdenas landskap, men våra restaurerade och restaurerade sakralbyggnader och gårdsmiljöer, naturminnen och tvåspråkiga ortnamn finns kvar. Våra danser och sånger lever vidare och gamla instrument spelas åter. Våra folkdräkter finns kvar och vi minns våra förfäders bosättningshistoria. Vi är aibofolke – öfolket.

President Lennart Meri, som hade estlandssvenska rötter, sade att ”Erfarenheter har den egenheten att man bara finner dem i det förflutna.” Därför är det oerhört viktigt att minnas det förgångna, eftersom det ger oss de erfarenheter som hjälper oss att förstå nuet och forma framtiden.